Rätt att slå, rätt att trycka ner sitt barn så långt ner det bara går o gärna lite till?
Ja många av er vet om vad jag har gått igenom, för
en del så var det en liten chock när jag berättade vad som verkligen hade
pågått innanför de sk 4 väggarna. 
Men tyvärr är detta så mkt vanligare än man tror faktiskt.

Vad många ggr man önskar att man vore född i en annan familj, en
lugn harmonisk familj, där alla är med alla, där ingen är utfryst av en annan
familjemedlem. Där ingen blev slagen av den andre. Där man slapp
höra bråk o skrik, känna o höra slag o hårda ord.
Ett lag försvinner efter ett tag men alla dessa hårda ord som sätter spår.
Som gör att man bygger upp en mur runt omkring en, bara för inte låta
sig påverkas, inte låta sig visa sig svag, inte bli beroende av någon
som ändå in kommer att finnas där för alltid, som till slut
sviker i slutändan.

Om ni visste hur många masker man har haft under åren, en efter en har
tagits av, lagts åt sidan, ibland har man behövt o använda den igen, en del
har man lagt för evigt, lagts undan för att försvinna. Men vissa gånger
så kommer det nya masker på. Lite olika.

Hittade en låt på Youtube, kommer här nedan. Den berättar mkt hur jag
har haft det under min uppväxt. Tror nog aldrig att man kommer att
kunna lägga det hela bakom sig, att kunna sluta tänka på det nån gång.
Visst går det längre o längre tid emellan, men ibland så dyker det upp
o den största frågan som jag aldrig kommer att få svar på är
ju den:

VARFÖR?

Frågan är ställd så många gånger, men jag har aldrig fått ett svar.

Lite tankar som far idag.