Hur länge får man leva??
Veckorna går fort när man jobbar, men på nåt konstigt sett så går de lika fort när man går hemma.
Körde barnen till skolan o dagis klockan 8 i morse,
när jag hade lämnat Emma så körde jag ner till torget för att köpa lite frukt
samt ett par blommor. Köpte även en blomma till mormor o morfars grav.
Åkte upp o planterade den direkt, det blev riktigt fint.
Gick runt på kyrkogården o "hälsade" på de jag känner som har lämnat livet på
jorden för ett kanske bättre liv någon annanstans. Det är inte utan att man funderar
en del då på livet, hur kort det ändå kan bli, likväl som att det kan
bli långt o innehållsrikt. Det är väl den sista varianten som de allra
flesta av oss vill eftersträva??
Bland de som har sina platser där på kyrkogården finns både de som
har gått vidare pga ålderdom, olycka, oförklarlig anledning, sjukdom. Ja det är nog
de jag känner iaf.
Hasse o jag diskuterade en hel del ang döden när det gällde mig operation, för
hur som haver så vet man aldrig vad som kan hända, en op är ändå en op.
Oavsett hur stor eller liten den än må vara.
Kom väl dessvärre inte fram till så mkt men endel kom ändå fram vilket
kändes skönt.
Vem vet hur länge var o en skall vara kvar här på jorden, ingen. Men att
göra det bästa av det hela kan vi bara själva se till att vi gör.
Pratade med en kompis härom dagen varav han berättade att hans mormor hade
gått bort, han är uppvuxen mer eller mindre där vilket gör att hon betydde
lite extra mkt för honom.
Dagen efter pratade jag med en annan kompis varav han berättade att hans
pappa hade somnat in samma dag.
Allt detta plus då syrrans lilla Louise som begravdes den 27 maj gjorde
att man verkligen började fundera på livet o döden, det
är ju ganska så oundvikligt.
Så gör mig en tjänst där ute allihopa. Ta vara på dagen som om det vore
din sista dag.
Sköt om er.
Kram
Körde barnen till skolan o dagis klockan 8 i morse,
när jag hade lämnat Emma så körde jag ner till torget för att köpa lite frukt
samt ett par blommor. Köpte även en blomma till mormor o morfars grav.
Åkte upp o planterade den direkt, det blev riktigt fint.
Gick runt på kyrkogården o "hälsade" på de jag känner som har lämnat livet på
jorden för ett kanske bättre liv någon annanstans. Det är inte utan att man funderar
en del då på livet, hur kort det ändå kan bli, likväl som att det kan
bli långt o innehållsrikt. Det är väl den sista varianten som de allra
flesta av oss vill eftersträva??
Bland de som har sina platser där på kyrkogården finns både de som
har gått vidare pga ålderdom, olycka, oförklarlig anledning, sjukdom. Ja det är nog
de jag känner iaf.
Hasse o jag diskuterade en hel del ang döden när det gällde mig operation, för
hur som haver så vet man aldrig vad som kan hända, en op är ändå en op.
Oavsett hur stor eller liten den än må vara.
Kom väl dessvärre inte fram till så mkt men endel kom ändå fram vilket
kändes skönt.
Vem vet hur länge var o en skall vara kvar här på jorden, ingen. Men att
göra det bästa av det hela kan vi bara själva se till att vi gör.
Pratade med en kompis härom dagen varav han berättade att hans mormor hade
gått bort, han är uppvuxen mer eller mindre där vilket gör att hon betydde
lite extra mkt för honom.
Dagen efter pratade jag med en annan kompis varav han berättade att hans
pappa hade somnat in samma dag.
Allt detta plus då syrrans lilla Louise som begravdes den 27 maj gjorde
att man verkligen började fundera på livet o döden, det
är ju ganska så oundvikligt.
Så gör mig en tjänst där ute allihopa. Ta vara på dagen som om det vore
din sista dag.
Sköt om er.
Kram
Kommentarer
Postat av: Linn
Hej!
Ja, dom är tvillingar på 4 år.
Läsa en bok och pyssla kanske funkar i nån timme eller två. Men vi snackar om två dagar. Jag står inte uuuuut!
Postat av: Jeanette
Nog skall man ta vara på dagen.. och att prata om döden och just hur man vill ha det borde alla göra, inte alltid att man skriver ner det. Kram
Trackback
