Helgen kommer
och helgen går. Snabbt som ögat försvinner den o man börjar undra vad man har
gjort för roligt denna helgen då???
Skulle ju egentligen ha jobbat, men iom att man är sjuk så är det ju inte
direkt lämpligt att gå o jobba kanske..*ler*
Värken har ju börjat o ge med sig, äntligen, men då har man ju börjat o hosta istället
om det nu är så mkt bättre egentligen.. Hmm..
Ja ja nu skall jag inte beklaga mig, för det hjälper ju inte ändå, eller hur.
Barnen är det full fart på som vanligt, skönt att det inte blev långvarigt
för Adams del o att Hasse eller Emma har blivit smittade, det
underlättar ju en del för att få det att gå över lite snabbare.
Men man kanske inte skall ropa hej för snabbt, då ligger man väl där igen.
Läste på en annan blogg innan, en gammal klasskompis, där hon skrev
om när hon o hennes karl träffades, vilket då i min tur fick mig att tänka efter lite.
Herregud, det är 15 år på midsommarafton i år sen vi träffades. 15 år, det är ju
inte vetigt. Tiden går ju så grymt fort så man hinner inte med.
Särskilt inte när man tänker tillbaka.
För 15 år sen så började jag 2-a året på
Omvårdnadsgymnasiet. Har alltid varit intresserad av att jobba med människor
o är det fortfarande, så det var ett bra val när det gäller utbildning. Gubben min
började 1-a året på Bygg-o-anläggning, ja han är ett år yngre än mig... Lammkött ni vet..*ler*
Visst har vi haft det tufft vissa perioder, men vi har alltid hittat tillbaka till
varandra. Saknat honom när man har varit iväg.
Han är min bäste vän, han har stöttat mig då det har varit jäkligt tufft, ja de som känner
mig vet vilket jag menar. Han är den jag vill komma hem till när jag är iväg,
han är den som jag vill vakna upp bredvid på morgonen (eller om man vaknar på natten)
Alla har vi våra egenheter, tom jag..haha... Men jag älskar honom för den han
är både emot mig o särskilt emot barnen.
Vi träffades som sagt på midsommarafton -94 ute i Spexhult hos min kompis stuga.
Han o hans kompisar kom dit oxå, vi var de enda som var nyktra då
så det föll ju sig ganska så naturligt att man började prata
med varandra. Var borte på dansbanan en sväng o letade sedan efter
en av hans vänner som hade däckat i ett dike.... han såg för rolig ut....
När vi satt på trappan ganska sen på kvällen så la han sin tröja om
mina axlar o gav mig en kyss.... Det pirrade i hela kroppen....
Sen dess har det varit vi två. Och jag hoppas att det varar livet ut.
Nähä om man skall gå o ta sig en kopp the o mysa lite i soffan.
Ha en bra helg där ute.
Kram
gjort för roligt denna helgen då???
Skulle ju egentligen ha jobbat, men iom att man är sjuk så är det ju inte
direkt lämpligt att gå o jobba kanske..*ler*
Värken har ju börjat o ge med sig, äntligen, men då har man ju börjat o hosta istället
om det nu är så mkt bättre egentligen.. Hmm..
Ja ja nu skall jag inte beklaga mig, för det hjälper ju inte ändå, eller hur.
Barnen är det full fart på som vanligt, skönt att det inte blev långvarigt
för Adams del o att Hasse eller Emma har blivit smittade, det
underlättar ju en del för att få det att gå över lite snabbare.
Men man kanske inte skall ropa hej för snabbt, då ligger man väl där igen.
Läste på en annan blogg innan, en gammal klasskompis, där hon skrev
om när hon o hennes karl träffades, vilket då i min tur fick mig att tänka efter lite.
Herregud, det är 15 år på midsommarafton i år sen vi träffades. 15 år, det är ju
inte vetigt. Tiden går ju så grymt fort så man hinner inte med.
Särskilt inte när man tänker tillbaka.
För 15 år sen så började jag 2-a året på
Omvårdnadsgymnasiet. Har alltid varit intresserad av att jobba med människor
o är det fortfarande, så det var ett bra val när det gäller utbildning. Gubben min
började 1-a året på Bygg-o-anläggning, ja han är ett år yngre än mig... Lammkött ni vet..*ler*
Visst har vi haft det tufft vissa perioder, men vi har alltid hittat tillbaka till
varandra. Saknat honom när man har varit iväg.
Han är min bäste vän, han har stöttat mig då det har varit jäkligt tufft, ja de som känner
mig vet vilket jag menar. Han är den jag vill komma hem till när jag är iväg,
han är den som jag vill vakna upp bredvid på morgonen (eller om man vaknar på natten)
Alla har vi våra egenheter, tom jag..haha... Men jag älskar honom för den han
är både emot mig o särskilt emot barnen.
Vi träffades som sagt på midsommarafton -94 ute i Spexhult hos min kompis stuga.
Han o hans kompisar kom dit oxå, vi var de enda som var nyktra då
så det föll ju sig ganska så naturligt att man började prata
med varandra. Var borte på dansbanan en sväng o letade sedan efter
en av hans vänner som hade däckat i ett dike.... han såg för rolig ut....
När vi satt på trappan ganska sen på kvällen så la han sin tröja om
mina axlar o gav mig en kyss.... Det pirrade i hela kroppen....
Sen dess har det varit vi två. Och jag hoppas att det varar livet ut.
Nähä om man skall gå o ta sig en kopp the o mysa lite i soffan.
Ha en bra helg där ute.
Kram
Kommentarer
Postat av: Lindha
ja ni ska en stor Eloge att hållt ihop så länge! R är min livskamrat men det tog ju en stund att hitta honom..eller han hittade mig kan man säga ;o)
Funderade på om vi inte skulle ta en dejt du, jag Monkan & Em träffar jag ju ganska ofta då hon numer är särbo med en av grabbarna i min krets. Vote ju skojj att tjöta lite live med er! Kanske ska fixa ihop det nån kväll framöver?!
Postat av: Monixx
Tycker jag absolut!
Men inte här bara, ..jag flyttar! hahaha
Ser för j....t ut här snart ;-)
Kram på eer!
Postat av: JENNY
hallå du taxi jenny här hahahha
har du msn adda migdå...
kram
Trackback
