Vad gör man när den man älskar går bort helt plötsligt. Man har inte en aning om
vilken musik, eller psalmer som den personen ville haft eller
annat sånt som är viktigt.
Såna saker kommer upp när jag gick på en kompis dotters begravning. De hade ju inte
en aning vilken musik hon hade velat haft, utan fick ju nu
gissa sig till det. Inget fel i det, begravningen var helt underbar fin. Men den frågan
som jag ställer mig, vill jag veta i förväg hur min man skulle vilja ha sin
begravning, ja det skulle jag nog. Skulle jag vilja att min man vet hur jag
vill ha min begravning, ja det vill jag.
Så det jag tänker göra i det snaraste är att gå ner till Fonus eller nåt sånt o ta hem
en sån där vit folder där man kan fylla i hur man vill ha det när den dagen kommer.
Sedan får man ju bara komma ihåg ett ställer som man kan lägga den som
man inte glömmer bort...*ler* Kanske skall hyra ett bankfack.
Ja vi får väl se.

Har haft ett par dagar nu med djupt tänkande, tänkande över hur jag vill ha mitt liv egentligen.
Tankar över hur mitt familjeliv ser ut, utöver min lilla familj.
Den är ju inte direkt lyckad har jag ju insett nu.
Bröt med mamma för drygt ett år sedan. Syrran har träffat en ny o har blivit
ganska så konstig på köpet, så hon har dragit sig undan, min bror har jag aldrig haft någon
direkt kontakt med. Pappa är väl den som jag har mer eller mindre regelbunden kontakt
med. Kom att tänka på detta nu häromdagen.
Men sin familj väljer man inte, den får man bara på köpet inte sant.
Det är inte lätt.

Men genom att man har gått igenom denna biten i livet så värdesätter
man sin egna lilla familj desto mer. Inser hur lyckligt lottad man
är med två underbara barn o en man som alltid står vid min sida.

Ja det vart ett litet deppigt inlägg, men det är ju så med livet, det är inte alltid
en dans på törnfria rosor.